Så kan Ivrigt uppmuntra användas i en mening
- Nej, medgav greven, knackade ut askan och knäppte bort mamsellens fingrar, som ivrigt sträcktes efter den hete turken.
- Peter lutade sig ivrigt mot systern.
- Herrarna där nere började promenera fram och åter utanför bygget under ivrigt samtal.
- Det liv han så ivrigt tjänade befallde honom det.
- Han tittade ivrigt mot salen, väntande på att middagen skulle serveras.
- - Men det går ju ändå för de andra vattenbärarna, sade Gertrud ivrigt.
- Inte sjuk, precis, säger jag ivrigt.
- Kor nett Karl hade nästan med våld fört henne ifrån dem och sökte nu, men utan framgång, att förströ och uppmuntra hennes nedslagna sinne.
- På andra sidan om stolen stod Steintheel, skrev ivrigt i sin bok.
- Kvinnan på stolen började plötsligt tala ivrigt, som trodde hon att smärtan då skulle lätta.
- Han hade börjat helt ivrigt, men avbröt sig och bet sig i läppen.
- En hund nosade ivrigt mot gathörnet.
- Äntligen stod han på randen av en grav, där några karlar ivrigt arbetade.
- Hon traskar ivrigt på bakom en svart hästrumpa.
- Hon sträckte hals för att kunna se på en blå durk, som bugade sig och snurrade runt nere på gården under ivrigt kurrande.
- Båda sökte på bästa sätt uppmuntra mig och manade mig att med lugn se tiden an.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
