Så kan Ivrigt uppmuntra användas i en mening
- - Att tänka sig, sade hon ivrigt, nästan upprymt, att faster Laura gick här och gömde sådana hemligheter.
- - Han är förtjusande, sade Bo ivrigt.
- Bredvid honom satt ett storvuxet kvinnfolk, som talade så fort och så ivrigt, att orden liksom sprutade ur munnen.
- viskade han ivrigt.
- Det blev ett ivrigt pratande och berättande hela kvällen, och Ingmar tyckte, att tiden gick fortare, än han hade väntat.
- - Petra, sade Tage lågt och ivrigt.
- Kossan slickade den varsamt och belåtet, och den tumlade fram och började ivrigt och ack, så tafatt suga mjölk ur moderns spenar.
- ,, Det stämmer,,, sade jag allvarsamt för att genom vidare utläggning av ämnet uppmuntra honom till vidare spekulationer.
- Och han föreställde sig livligt hur alla dessa, som ryckte så ivrigt, skulle stupa över varandra utför trappan, då kappan lossnade.
- Ett utmärkt sätt att uppmuntra till meddelsamhet.
- Jag vill visst, säger jag ivrigt.
- Ivrigt sökte hon efter något att ta sig för.
- Båda sögo ivrigt på handelsmannens goda karameller.
- Den kallas för länk-bänk, eller vänskapsbänk, och den finns där för att uppmuntra fler att prata om psykisk ohälsa.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
